00:01 - 8 jul, 2021 Det är något med det nordiska och det emellanåt luddiga släktskapet till våra närboende. Aldrig blir det tydligare än i idrottssammanhang. Kärleksgnabbandet med de norska skidåkarna, hockeyderbyna mot backhoppande (och bastubadande) finländare, respekten för isländska fotbollskrigare och uppskattningen av det flödande danska. Här syftar jag inte på mängden öl som tappades ur kranar runtom i Köpenhamn på onsdagskvällen, utan snarare på den fart och finess med vilken Joakim Maehle och Martin Braithwaite länge forsade fram på Wembley. Jag vet att jag tidigare under turneringen talade om att adoptera Emil Forsberg, nu var jag mer inne på Maehle – för det offensiva modet, för den defensiva uthålligheten, för att han alltid gör ”sin grej”.